Expo 2010 Shanghai China var en stor och mycket imponerande utställning som hölls på båda sidorna av Huangpufloden i Shanghai mellan den 1 maj och 31 oktober år 2010. Utställningen bestod av omkring 70 fantasifulla paviljonger designade och byggda av arkitekter och byggare från hela världen och slog därmed världsrekord i både yta, antal deltagande länder samt besökarantal. Den största av alla dessa paviljonger var förstås Kinas egna paviljong. Designen inspirerades av gammal kejserlig arkitektur och kejsarpalatsets röda färg.
Den orientaliska kronan
Med sina 69,9 meter var paviljongen den högsta byggnaden på Expo 2010. Paviljongen fick namnet ”den orientaliska kronan” på grund av dess likhet med en forntida kinesisk krona. Byggnaden designades och uppfördes med en klar vision av vad den skulle symbolisera – den kinesiska kulturen och historian.
Den grundläggande strukturen har ett tak bestående av 56 traditionella Dougong-konsoler som tillsammans symboliserar Kinas etniska minoriteter. Duogong är en traditionell träkonsol som man använder som stöd då man bygger stora överhängande tak. Den har använts i Kina i minst 2000 år. Det är en unik och samtidigt charmig kinesisk arkitektur som symboliserar enighet och styrka. De fyra gigantiska pelarna som håller upp taket påminner om benen på de gamla kinesiska ”ding vessels” som användes vid matlagning.
När man ser paviljongens tak uppifrån påminner dess rutiga mönster om Jiugongge, vilket var grunden för stadsplaneringen i det gamla Kina. Paviljongens fasad är dekorerad med kalligrafiska tecken som används på landets officiella sigill. För att ta sig in i paviljongen måste man först bestiga den gigantiska trappan som ligger belägen på den norra sidan av byggnaden.
Sju nyanser av rött
Den kinesiska paviljongen är som sagt röd men något som många inte vet är att den är målad i sju olika röda kinesiska nyanser som sägs symbolisera den kinesiska kulturen och lycka. Kombinationen av de olika nyanserna representerar även budskapet ”enighet med skillnader”. Den dominerande nyansen heter Gugong röd och brukar också kallas för ”den förbjudna stadens röda”. Det kan vara svårt att särskilja de olika nyanserna när solen lyser på den kinesiska paviljongen men de övre delarna av paviljongen ser aningen mörkare ut än de lägre delarna. Man räknar med att inte behöva måla om paviljongen på hela 30 år.
Utställningen
Temat på den kinesiska paviljongens utställning under Expo 2010 var ”Kinesisk visdom i urban utveckling”. Utställningens höjdpunkter var uppdelade i tre delar, nämligen ”Fotspåren”, ”Dialogen” och ”Visionen”. Endast 10 miljoner av de totalt 73 miljoner människor som besökte Expo 2010 hade möjlighet att besöka paviljongen. Byggnaden var designad att kunna ta in upp till 50 000 besökare under en dag och hade öppet närmare 13 timmar varje dag under utställningsperioden. Med hjälp av en hiss togs besökarna upp till den översta våningen där den första utställningen väntade. Sedan fick de fortsätta nedåt i byggnaden för att se resten av utställningarna.
Fotspåren (huvudutställningen) – Den första delen av utställningen handlar om urban utveckling i den kinesiska historian. Den period som täcks sträcker sig från slutet av 1970-talet ända tillbaka till det kejserliga Kina.
Innan själva huvudshowen började väntade gästerna i en hall som bestod av ikoniska symboler för staden. Sedan fick de slå sig ner i en biosalong och se två sju minuter långa filmer som reflekterar den sociala och urbana inverkan som omvandlingen av Kinas ekonomi har haft. Den första filmen heter ”Vägen till vårt vackra liv” och den andra heter ”Harmoniska Kina”.
Dialogen (rundturen) – Under denna del av utställningen fick besökarna åka tåg runt en 340 meter lång bana och samtidigt ta del av urban visdom och en dialog mellan det förflutna och nutiden.
Visionen (temautställningen) – Under den sista delen av utställningen fick besökarna ta del av en undersökning om hur Kinas framtid skulle se ut med lägre koldioxidutsläpp. Undersökningen visade vilket stort intresse Kina har för naturen och hur de kommer att ta fram olika lösningar för skydda miljön från de påfrestningar som den ökande urbaniseringen för med sig. Utställningsföremålen representerades av våra fyra vanligaste matematiska verktyg: addition, subtraktion, multiplikation och division. Minustecknet representerade att beroendet av fossila bränslen ska minskas och att energikonsumtionen ska effektiviseras för att minska avfall. Plustecknet representerade vilket hot ökningen av koldioxidutsläpp utgör för den globala miljön och hur det hämmar utvecklingen av det mänskliga samhället. Multiplikationstecknet representerade vilken stor effekt enskilda åtgärder kan leda till med tanke på vilken stor befolkning Kina har. Divisionstecknet representerade att planen att skapa en kolsänka, om man delar upp det på en tillräckligt stor befolkning, är ett rationellt mål.
Efter utställningen
Till skillnad från många andra paviljonger så fick den kinesiska paviljongen stå kvar och blev en permanent historisk plats dedikerad till den kinesiska kulturen och historian. Paviljongen öppnades för allmänheten igen den 1 december år 2010, vilket var första gången efter Expo-utställningen. Paviljongen fortsatte då med samma utställning som visats under Expoperioden. Man hann sedan stänga och öppna paviljongen ännu en gång innan den återigen stängdes den 9 oktober 2011.
China Art Museum Shanghai
I oktober 2012 flyttade det anrika Shanghai Art Museum in i byggnaden från sitt tidigare läge i Shanghais gamla kapplöpningsbanas klubbhus. Museet gavs det nya namnet China Art Museum Shanghai. Numera kan man alltså beskåda klassisk kinesisk konst i denna magnifika byggnad. Det finns ett antal permanenta utställningar liksom ett flertal växlande och utställningarna rymmer även fotografiutställningar. Om man börjar längst upp i byggnaden och går nedåt får man en kronologisk överblick av Shanghais konstscen.
Här finns också ett flertal caféer för den törstige och hungrige besökaren. Man gör bäst i att ansöka om biljetter i förväg eftersom museet och byggnaden är mycket populära besöksmål och det finns en gräns för det antal besökare som tillåts på en gång i byggnaden. För att undvika att bli besviken är det därför bäst att kontakta museet i förväg.