Shanghai Propaganda Poster Art Centre är ett mycket intressant privatmuseum som består av tusentals affischer som beskriver förändringarna som Kina har gått igenom mellan år 1910 och år 1990. Museet anordnar utställningar och har dessutom en butik där man kan köpa bland annat originalaffischer, kopior av affischer, vykort och andra föremål.
Museet ligger i en källarvåning i en fastighetsbyggnad i HuaShan Lu och det kan vara ganska svårt att hitta då det inte skyltas. Men de som har hittat dit säger att det helt klart var värt mödan så ge inte upp. Lättast är att ta en taxi till 868 Huashan Road. Utanför museet står en säkerhetsvakt som släpper in dig.
Historia
Museet grundades av Yang Pei Ming som var intresserad av affischer och ovanlig historia. Yang Pei Ming började samla på affischer som en hobby år 1995 när regeringen började förstöra propagandamaterial på grund av politiska skäl. Museet grundades år 2002 och bestod då endast av ett rum men utvecklades och hade tre rum på 400 m² till sitt förfogande år 2010. I mars 2012 erhöll museet ett officiellt tillstånd av regeringen. Museets officiella kinesiska namn är Shanghai Yang Pei Ming Propaganda Poster Art Museum.
Hotellet har idag en samling på över 6 000 kinesiska propagandaaffischer producerade mellan år 1940 och år 1990 och hundratals affischer av Shanghai Lady Calendar från år 1910 till år 1940. Museet kan stoltsera med att vara det bästa affischmuseet med den största samlingen i hela världen.
Woodcut-samlingen
Workers’ Woodcut är en av delarna i Woodcut-samlingen och består av en serie tryck gjorda av arbetarkonstnärer. Trycken föreställer ”No.2 Car Manufacturing Plant” under år 1976. Arbetarklassen, som var huvudstyrkan för revolutionen, har alltid haft en stor roll inom den kinesiska litteraturen och konsten. De professionella konstnärerna har fått ge plats för amatörkonstnärerna (arbetare, bönder och soldater) speciellt när det kommer till kulturrevolutionen. Denna typ av konstverk har överlevt tack vare slumpen eftersom man egentligen skulle ha gjort sig av med all propagandakonst på 1980-talet. Turligt nog förstördes inte allt och därför har vi idag chansen att ta del av dessa simpla träsnitt och de starka politiska åsikter som de uttrycker. Ingen vill uppleva en ny kulturrevolution men de överlevande träsnitten från denna tid anses ändå vara viktiga i utbildningssyfte, för att upplysa den yngre generationen om vad som hände och hur den politiska kulturen såg ut vid den tiden.
Red Guards’ Woodcut är den andra delen av Woodcut-samlingen och består av en serie små svartvita träsnitt av det så kallade Röda Gardets rörelse. De skapades av det Röda Gardets konststuderande i Jingdezhens keramikhögskola i provinsen Jiangxi i slutet av år 1966. Jingdezhen har varit känt som Kinas porslinshuvudstad i hundratals år.
Efter kulturrevolutionen uppmuntrade Mao grundandet av den paramilitära organisationen Röda Gardet i skolor runt om i Kina. Det Röda Gardet hade som uppgift att förstöra det gamla och etablera det nya och som ett resultat av detta förstördes ett flertal tempel och kyrkor. När det Röda Gardet till slut verkade vara utom kontroll skickade Mao iväg dem på en lång vandring upp i bergen och sedan ned till landsbygden igen.
Träsnitten från denna tid är mycket vackra verk och beskriver kulturrevolutionen mycket väl.
Dazibao-samlingen
Dazibao-samlingen är uppdelad i ”kulturrevolutionen” och ”mot högervridna”. Den förstnämnda består av hundratals Dazibao (stora karaktärsaffischer) och hamnade på museet av en slump då affischerna användes som omslagspapper för föremål och fotografier från kulturrevolutionen som ägaren av museet erhöll. När han öppnade de inslagna paketen fick han en chock då han förstod att de var Dazibao-affischer. De var inte längre i ursprungligt skick men går nu alltså att beskådas på museet.
Denna typ av affischer var de mest kraftfulla konstverken under kulturrevolutionen. De representerar rädslan, våldet, paranoian och kaoset som härjade under den tiden. Mao skapade dem för att använda dem som ett slags vapen under kulturrevolutionen. Det var i Kina som pappret uppfanns och Mao ansåg sig vara en kalligraf. Han är förmodligen den enda mannen som startat en revolution med ett papper och en penna. Att man kallar dessa kalligrafiska verk för konst istället för historiska dokument har skapat diskussioner om vad konst kan användas för och vad det faktiskt kan skapa.
Människor avskydde vad Dazibao-affischerna stod för och ansåg inte att de hade något värde som konstform och kort efter kulturrevolutionen försvann de plötsligt. Efter att museets ägare fått tag på denna kollektionen av affischer började han genast annonsera efter fler, men fick aldrig någon respons eftersom dessa affischer är otroligt sällsynta idag. Shanghai Propaganda Poster Art Centre är förmodligen det enda museet i världen med en sådan kollektion.
På museet kan man också se Cloth-samlingen och Shanghai Lady Posters-samlingen som består av affischer föreställande vackra kinesiska kvinnor. Man kan även se Important Porter-samlingen som består av tre delar, den tidiga perioden, det Stora Språnget och Röda Gardets rörelse.
Varför besöka museet?
För den som vill få en djupare förståelse för Kinas – och därmed Shanghais – historia är ett besök på Propaganda Poster Art Centre ett måste. Propagandaaffischerna ger en sällsynt inblick i en tidsperiod som kan kännas svår att förstå, särskilt med det perspektiv som vi västerlänningar från andra sidan järnridån har. När Mao dog och Deng Xiaopeng tog över makten 1979 avtog propagandaaffischens popularitet och den var inte längre en viktig del i att forma folkets politiska medvetenhet. Men under 30 år var dessa affischer och träsnitt en betydande del av Kinas politiska liv.
Det går också att köpa affischer från samlingen, för den som har cirka 1 000 kronor att lägga på en souvenir. Med tanke på hur sällsynta affischerna är och att de kan komma att bli eftersökta igen när kineserna väl bestämmer sig för att knyta an till sin moderna historia, kan det bli en bra investering.